ATT SKRIVA FILMMANUS – MED CRAIG MAZIN: TEORI

Craig Mazin, Johan Renck, Stellan Skarsgård och Jared Harris. Foto: Rich Polk/Getty Images for IMDb

Det har varit mycket Craig Mazin och Chernobyl (2019) i de senaste inläggen, men jag är inte riktigt redo att avrunda mitt Mazin-fokus än. I somras gjorde Mazin nämligen ett Scriptnotes-avsnitt (podcasten han driver tillsammans med John August) med titeln “How to Write a Movie”.

I avsnittet delar Mazin med sig om hur han anser att man kan skriva ett filmmanus.

Både August och Mazin har varit ganska (väldigt) kritiska till “manusgurus” och deras teorier om hur ett filmmanus bör struktureras, vilket gör det lite intressant att Mazin valde att spela in det här avsnittet.

Mazin menar att alla dessa teorier, mallar och guider tar sig an ämnet från fel håll. De bryter ned filmer, tar en helhet och applicerar den på sina teorier. Enligt Mazin fungerar inte detta då en författare snarare ska bygga upp något.

Mazin lägger betoning på att struktur är något som växer ur karaktärer, snarare än att karaktärer och handling är något som placeras in i en struktur.

Att utgå från karaktär riktar strålkastaren tydligare mot varför saker och ting bör ske i en viss ordning. Har vi ett att behöver vi också ett varför – och det lyckas Mazin sätta fingret på.

Jag har gjort en nedbrytning och analys (i två delar) av Scriptnotes avsnitt 403, “How to Write a Movie”.

Enjoy …

ATT SKRIVA FILMMANUS: TEORI

Mazin menar som sagt att McKee, Vogler, Snyder och alla “gurus” presenterar sina strukturmallar utifrån helt fel utgångspunkt – han menar att analys inte fungerar när vi skriver något och att vi behöver helt andra verktyg.

För Mazin ligger nyckeln till att strukturera ett filmmanus i frågan kring varför en karaktär går igenom berättelsen.

Alla strukturteorier berättar för dig vad du ska göra, men det du behöver när du har din idé är ett varför.

“STRUCTURE IS NOT A TOOL, IT IS A SYMPTOM”

Enligt Mazin så misstas “structure” för att vara någonting som berättar för dig vad du ska göra – att det talar om för dig vad som bör hända på vilken sida, och visst, om du följer någon av de existerande mallarna där ute kommer du antagligen att få ett välstrukturerat manus.

Ett välstrukturerat, men dåligt manus.

Nej, strukturen bör istället vara ett “symptom” på en karaktärs förhållande till ett centralt dramatiskt argument. Struktur är vad som uppstår när du skrivit någonting bra, inte tvärtom.

Mer om det centrala dramatiska argumentet kommer snart, under rubriken för tema.

Vidare hävdar Mazin att “riktiga” författare följer sina karaktärer, inte mallar för strukturer.

– Great writers follow their characters as they evolve around a central dramatic argument that is actually meaningful to other human beings.

Craig Mazin

För att vi ska kunna följa våra karaktärer och identifiera det centrala dramatiska argument som de utvecklas kring, måste vi fråga oss vad som motiverar dem i deras handlingar. För att veta vad som ska ske, måste vi veta varför det ska ske, vilket leder oss in på story och narrativ.

STORY = FÖRÄNDRING

Om vi följer våra karaktärers utveckling kring ett centralt dramatiskt argument så betyder det att en berättelse, kort och gott, handlar om en förändring mellan två stadier.

Det är också här som handling och narrativ kommer in i bilden. Det är nämligen narrativet som guidar oss genom en värld i förändring och det är du som manusförfattare som leder oss genom den förändringen.

En berättelse förändras/utvecklas längs med tre axlar, enligt Mazin:

• En inre axel – Detta är vad som sker i karaktärernas inre; hur deras tankar och känslor utvecklas. Utvecklingen kan ske på många olika sätt, i steg framåt och bakåt, gradvis och i stötar.

• En interpersonell axel – Denna axel fokuserar på berättelsens huvudsakliga förhållande. Det kan vara ett förhållande mellan två karaktärer, eller en karaktärs relation till sin situation/omgivning, etc. Axeln tenderar att ha en tydlig början och slut.

• En yttre axel – Detta är handlingen; de yttre faktorerna som pågår i dina karaktärers värld. Den yttre axeln tenderar att följa en linjär utveckling från början till slut (beroende på berättarteknik).

All förändring över axlarna sker bitvis genom scener.

EN SCEN = TES + ANTITES = SYNTES

När vi konstruerar vår berättelse – vår karaktärsutveckling kring vårt argument – så hävdar Mazin att vi följer vad som kallas för Hegels dialektik.

Varning för några rader med väldigt akademiskt innehåll (ett förtydligande följer snart).

I ett nötskal innebär Hegels dialektik att vi formar våra idéer/tankar/argument (i detta fallet scener), med hjälp av en tes, en antites och en syntes.  

• Tesen är scenens utgångspunkt, en “sanning” eller ett status quo, som vi befinner oss in vid scenens start.

• Antitesen är en utmaning/ett motargument till tesen som rubbar “sanningen” och bryter status quo.

• Syntesen är resultatet av tesen och antitesen som kolliderar med varandra.

Syntesen fungerar därefter som den nya tesen i storyns nästa skede – den blir tesen i efterföljande scen. Detta fortgår i scen efter scen för att skapa en konstant förändring fram till berättelsens slut.

– Every scene begins with a truth, something happens inside of that scene, there is a new truth at the end, and you begin [again and again].

Craig Mazin

Förtydligande: Varje gång du börjar en scen har du dina tre axlar som befinner sig i en sanning/status quo (tesen), och du kommer kasta någonting (antitesen) i vägen för minst en utav axlarna för att generera förändring, och på så sätt skapa en ny situation/sanning/status quo (syntesen).

Därefter går du vidare till nästa scen, och sedan upprepar du detta tills berättelsen är slut.

Jag skulle beskriva tesen och antitesen (i många fall) som din karaktärs vilja (tesen) och hinder (antitesen). Utfallet av din karaktärs vilja, som byter riktning tack vare ett hinder, leder till förändring och ett nytt utgångsläge (syntes).

Scenerna och skapandet av synteser är enligt Mazin vad som utgör en berättelse. Det behövs dock ytterligare en ingrediens för att binda samman scenerna, och det är tema.

VAD ÄR DET CENTRALA DRAMATISKA ARGUMENTET?

Svaret på frågan i rubriken är att det centrala dramatiska argumentet är ditt huvudtema.

Begreppsförvirringen inom dramaturgin kan ibland vara hopplös. Det som Mazin benämner som “central dramatic argument”, och som “tema”, är vad andra skulle kunna benämna som “budskap”, som “a big idea”, som den “dramatiska frågan” etc.

Personligen skulle jag beskriva Mazins definition av det centrala dramatiska argumentet/temat som berättelsens sensmoral.

Hur som helst, enligt Mazins definition av tema så måste det vara utformat som ett faktiskt argument. Saker som “brödraskap”, “ensamhet”, “kärlek” osv. är enbart vaga koncept i Mazins bok, och inte exempel på teman.

Mazin ger några exempel på teman från kända filmer: 

• Men and women can’t just be friends.

• Better to be dead than a slave.

• Life is beautiful, even in the midst of horrors.

• If you believe you are great, you will be great.

• If you love someone, set them free.

Ovan nämnda exempel är tematik som används i en eller flera framgångsrika Hollywood-filmer, och en del av dem kan uppfattas som klyschiga.

Mazin gör dock en poäng av att ditt centrala dramatiska argument inte behöver vara originellt för att din story ska bli bra. Det är presentationen och framförandet av argumentet som kommer att vara det intressanta.

Huvudsaken är, återigen, att det är ett argument. Med andra ord, det ska gå att diskutera, bevisa och motbevisa.

Ditt centrala dramatiska argument kan hjälpa dig svara på vad din story verkligen handlar om, bortom själva handlingen. Det är svaret på varför din berättelse existerar och vad som är poängen med den.

Mazin tycker att det kan kännas onaturligt att inleda sin skrivprocess med att komma på det huvudsakliga temat. Han menar att det är betydligt vanligare att någon form av idé tar form först (jag skulle vilja lägga till att även en karaktär kan vara ett naturligt första frö till din story).

Det du dock bör göra så fort din idé har börjat ta form är att fråga dig vilket centralt dramatiskt argument som bäst hade passat ju din idén.

Argumentet som du väljer bör vara av ironisk karaktär i kontrast till din idé. Det för att tvinga fram någon form av förändring (inre, interpersonell och yttre) inom ramarna för din idé.

– The purpose of story is to take a character from ignorance of the truth of the theme, to embodiment of the theme through action.

Craig Mazin

För att förtydliga Mazins citat ovan så kommer din protagonist i slutändan att utföra en handling som ramar in/symboliserar ditt centrala dramatiska argument.

Vidare utvecklande om hur ditt argument bör vara av ironiska karaktär, samt hur Mazins teori om att skriva filmmanus fungerar praktiskt, kommer i nästa del.

I nästa del går jag igenom resten av Scriptnotes-avsnittet, i vilket Mazin bland annat använder Hitta Nemo för att ge exempel på hur hans metoder kan användas.

Manusbloggen – allt om att skriva manus går även att läsa på Filmtopp.se.

Podcastavsnittet kan du hitta här.

Allt gott,

Emil