EFTER FÖRSTA UTKASTET: OMSKRIVNINGEN
Foto: Warner-Columbia Film
I del 1 av “Efter första utkastet” gick jag igenom de förberedande stegen inför det andra utkastet. Nedan följer förslag på hur du nu kan ta dig an själva omskrivningen när du ska förbättra ditt manus.
DEL 2 – OMSKRIVNINGEN
Ordningen på efterföljande steg kan variera beroende på var i texten problemen ligger. Det viktiga är att du inleder med det du som kräver mest arbete – på så sätt riskerar du inte att göra korrigeringer som sedan visar sig obetydliga.
8. STRUKTUR OCH HANDLING
I ett nötskal handlar den här punkten om huruvida din berättelse känns trovärdig eller ej, och hur effektfullt den presenteras.
Utgå från din nedbrytning och ditt problemdokument (se del 1) för att identifiera eventuella logiska luckor och lösa trådar. Se också över dina subplots så att de är relevanta och genomarbetade.
Det allra viktigaste kanske är att se till att det finns en emotionell nyans i handlingen. Känns karaktärernas känslor och reaktioner autentiska utefter vad som sker i berättelsen? Rör sig handlingen effektfullt mellan hopp och förtvivlan, spänning och harmoni? Etc.
Hitta en känslomässig balans.
9. KARAKTÄRER
Den här punkten går hand i hand med föregående punkt eftersom din handling sannolikt sker utifrån dina karaktärer och deras val.
Gå igenom manuset och se till att varje beslut som karaktärerna tar är i linje med vilka de faktiskt är och inte sker för att det är ett bekvämt sätt att föra berättelsen framåt.
Fråga dig också om karaktärerna verkligen är nödvändiga för storyn, eller om de bara är där för att fylla en funktion. Ibland kan det hjälpa att skriva ihop två karaktärer för att undvika att ditt manus fylls ut med en drös endimensionella stereotyper.
Det kan också vara smart att titta en extra gång på karaktärernas dialog och försäkra dig om att var och en av dem har sin egen unika röst. I de flesta manusprogram kan du separera ut all dialog för varje enskild karaktär och på så sätt få en överblick över om karaktärer bryter mönster i sitt beteende eller sätt att prata.
10. TEMA/BUDSKAP/SYFTE
Begreppsförvirringen för ovan nämnda ord kan vara rätt extrem inom dramatiken, men det jag fiskar efter är berättelsens själ.
Vad vill du förmedla med din story och vilken känsla vill du lämna hos publiken när upplevelsen är över?
Du kan förmedla vad du vill säga med ditt manus på många olika sätt. Det kan ske genom symbolik och metaforer, genom argument och karaktärers drivkrafter som sätts på prov och ifrågasätts, osv.
Förmodligen har du, medvetet eller omedvetet, använt dig av de flesta metoderna.
Det du planerat i förväg kan tendera att kännas övertydligt, och för att undvika att skriva läsaren på näsan kan det vara värt att överväga om du behöver tona ner vissa element. Underskatta inte din publiks intelligens.
Under omskrivningen kommer du också hitta röda trådar du inte visste fanns där, som du portionerat ut genom manuset omedvetet. I kontrast kan dessa sannolikt behöva förtydligas en aning.
Se över ditt klimax på den här punkten. Det är här det slutgiltiga svaret på vad berättelsen egentligen handlar om tenderar att få sitt svar.
11. TON OCH RÖST
För mig handlar den här punkten till största del om dispositionen och huruvida den är naturlig för storyn du vill berätta.
Skapar orden du valt att sätta på pappret den stämning och det tempo som du vill förmedla?
Vad du skriver för typ av manus kommer antagligen påverka hur det ser ut på pappret. Ett manus för en actionladdad äventyrsfilm ser med största sannolikhet annorlunda ut från ett tystlåtet drama.
Här ser vi tre olika manus som existerar under tre väldigt olika förutsättningar:
På första bilden ser vi några typiska scenbeskrivningar från The Force Awakens (2015), skriven av Lawrence Kasdan, J.J. Abrams och Michael Arndt. Manuset är fullproppat med versaler för att öka effekten av intensitet, och en hel del fragmenterade meningar för att förmedla ett högt tempo.
På andra bilden ser vi öppningen av Wall-E (2008), skriven av Andrew Stanton och Jim Reardon. I det här fallet, med ett manus för animation, är texten extremt sparsam, med en väldigt poetiskt disposition. Det här manuset är inte är tänkt att stå på egna ben, utan presenteras ihop med en storyboard. Med det i åtanke har Stanton och Reardon kunnat ta ut svängarna i hur de författade manuset – för att på så sätt fånga känslan i filmen på bästa sätt.
På sista bilden ser vi några typiska scenbeskrivningar för There will be blood (2007), skriven av Paul Thomas Anderson. Eftersom manuset är skrivet för att regisseras av honom själv så innehåller det naturligt en del kameradirektiv och en detaljrikedom som hade kunnat distrahera i andra situationer. Det här är också en film med mycket lägre intensitet än The Force Awakens och har därför inget behov av att skriva ut saker och ting i versaler. Istället kan det långsammare tempot etableras av ett manus med hög orddensitet och utförliga beskrivningar.
12. PUNCH-UP
Den här delen är både okomplicerad och komplicerad på samma gång. I din punch-up går du helt enkelt igenom hela manuset, scen för scen, och frågar dig själv om du kan göra innehållet starkare på något vis.
Hade scenen gjort sig bättre i en annan miljö?
Berättar du scenen på ett så effektivt sätt som möjligt?
Är det tydligt vem som driver scenen?
Väcker slutet på scenen nyfikenhet till att läsa vidare?
Du kan ställa oändligt med frågor – poängen är att du ska vässa ditt manus tills det blir så bra det kan bli – någonting som givetvis är lättare sagt än gjort.
13. FINSLIPA
När du har vässat själva innehållet är det dags att göra detsamma med hantverket. Gå igenom manuset och eliminera alla stavfel, klumpig syntax och se över din styckeindelning m.m.
14. FEEDBACK
Skicka ditt manus till folk som du litar på och vars åsikt du respekterar, för att se vad de tycker om innehållet.
Var försiktig med hur du hanterar kommentarerna du får tillbaka. Reaktionerna från de som fått läsa kommer antagligen skilja sig åt och i vissa fall motsätta sig varandra. Gallra och jämför dem.
Om alla som läst har problem med samma saker så ligger det antagligen någonting i kritiken.
Försök balansera ödmjukhet med självsäkerhet. Du vill såklart göra manuset bättre, men inte på bekostnad av din vision.
15. BÖRJA OM
Gå igenom hela listan igen. Och igen. Och igen.
Gör det tills du känner att dina intentioner är uppnådda och att innehållet representerar dig och din berättelse på bästa sätt.
16. SLÄPP TAGET
Ju mer du jobbar på ett projekt desto svårare kan det bli att släppa det ifrån sig, men förr eller senare så måste du skicka ut det i världen. Varför har du annars skrivit det?
Visst, det spelar ingen roll om du har gått igenom ditt manus en gång eller 200 gånger – så fort du skickar det till någon kommer du att hitta ett litet stavfel nästa gång du öppnar dokumentet.
Poängen är att det alltid går att göra mer, så någon gång måste du klippa banden och visa upp ditt arbete.
*****
Mycket av det jag skrivit ned kan kännas överflödigt eller repetitivt, men jag vet för min egen del att jag tar genvägar och fuskar om jag inte planerar mitt arbete ordentligt.
I slutändan handlar det om att hitta en rutin som passar en själv, oavsett om det innebär att du går på ren känsla eller om du gör som mig och försöker strukturera upp det så mycket som möjligt.
Författaren och manusförfattaren Hans Gunnarsson nämnde under en föreläsning att han går igenom sina verk upp till 200 gånger innan han känner sig klar med dem. För min egen del låter det lite väl mycket, men poängen är att det finns arbete att göra långt bortom det första utkastet.
Addera punkter till min lista, ta bort punkter från min lista, ignorera min lista helt och hållet – gör vad du vill, men se till att faktiskt göra det för som det brukar sägas:
Writing is rewriting.
Allt gott,
Emil